Jag övernattade ensam i tält under en utbildning. Det ösregnade. Tältet var nytt och nya tält kan läcka in. Det märktes. Utanför hördes prasslande ljud. Men jag trivdes ändå och somnade gott. När jag kravlade mig ur tältet silade solen mellan boklöven, det doftade friskt efter regnet och tandborstningen har aldrig varit så njutningsfull. Det var motvilligt jag traskade tillbaka till kursgården klockan tio och minnet av den där natten gör mig glad.

I dagens Sverige behöver vi inte svälta och lida nöd som för hundra år sedan, men det råder en annan fattigdom – brist på tid, tystnad, reflektion och kontemplation. Att ta ett tält och ge sig ut på egen hand ger en skön chans att lyssna på stillheten.

Vår hjärna har en fantastisk kapacitet att hantera information.  Men miljöpsykologer har tagit reda på att all information inte påverkar oss likadant. De säger att vi använder oss av riktad uppmärksamhet och spontan uppmärksamhet. Den riktade uppmärksamheten sköter planering, beslut, minnen. Den håller reda på vad dina medtrafikanter gör när du kör bil, att du behöver köpa mjölk på vägen hem och planerar barnkalaset till helgen.

Riktad uppmärksamhet är ett tufft jobb för hjärnan, och om den inte får vila riskerar vi mental utmattning med allt vad det innebär. Det finns en räddning: växling till den spontana uppmärksamheten. Och det använder man mycket av i naturen. Inne i skogen eller vid havet möts man också av intryck, men det är inte information som kräver något av oss. I boken Naturkraft kallar man den spontana uppmärksamheten för hjärnans egen retreatfunktion. Det är som en vaken vila.

I naturen får man vara sig själv, och kreativiteten stimuleras av alla oregelbundna former, olika färger och ljud. Naturen kan vara en länk mellan det medvetna och det undermedvetna. Där kan man bearbeta sina känslor.

Det finns mycket forskning på hur naturen hjälper oss att må bra. Människor i kris som får umgås med djur och natur blir fortare friska. Kontakt med naturen kan leda till minskad smärta och ängslan, mer tolerans och förståelse, sänkt blodtryck, mindre stressreaktioner, främja jagutvecklingen och ge en bättre verklighetsuppfattning. Någon har sagt att naturen är världens skönaste terapisoffa. Och många tar naturligt (!) sig ut i skogen när de mår dåligt eller har något att fundera på.

Hur använder du dig av den gröna terapisoffan?

Nu ser jag hur solen skiner utanför fönstret, så jag ska växla till den spontana uppmärksamheten och gå ut på verandan och slöa i hammocken en stund.