Det ligger mycket i den här bilden – jag tror de flesta kan känna igen sig. ”Anden är villig men köttet svagt.” Eller är det anden som kroknar när det blir obehagligt? Yoga är ett sätt att träna sig att våga och orka stanna i obekväma situationer (ställningar) genom att andas och uppleva ett ögonblick i taget. Dessutom är det svårt att nå kakburken från huvudstående.
Ett tillfälle i mitt liv som ofta lyfts fram till allmänt beskrattande är anställningsintervjun då jag på frågan ”Varför ska vi anställa dig då?” svarade ”För att jag är smart!”
Så fort orden lämnat munnen ville jag sjunka genom golvet. Herregud, vad sa jag? Smart?!?
Jaja, den där lilla grodan har gett mig och mina närmaste många skratt genom åren och ibland lever jag faktiskt upp till mitt kaxiga påstående. Till exempel när jag gör den här skönheten till frukost:
Jag blandar ett par dl frusen spenat med apelsinjuice, krossade linfrö, en banan, en stjälk selleri och en tsk vetegräspulver och kör allt i mixern.
Knallgrön och god, gör att jag känner mig nyttig resten av dagen. Ibland slänger jag i lite solrosfrön. Brukar steka två ägg till så håller jag mig mätt till lunch.
Både spenat, linfrö, solrosfrön och vetegräs räknas som superfood för att de är proppfulla av näring som kroppen behöver. Så det är en riktigt smart start på dagen.
Jobbet? Jo jag fick det faktiskt, trots min absoluta övertygelse om motsatsen. Och sen spenderade jag de närmaste sju åren med att försöka leva upp till det påståendet. Inte undra på att jag blev lite vidbränd på köpet.
Jag älskar fenomenet ”flashmob”. En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats och gör något oväntat bara för att skingras direkt efter. Flash mobs organiseras via t ex Facebook, Twitter och andra sociala medier. Den här härliga flash mob:en genomfördes nyligen i Köpenhamn:
Jag blir sugen på att ordna en egen…
Livet. Jag tar steg för steg i riktning mot en klarare insikt i vem jag är. Det krävs lite ansträngning och disciplin att klättra men jag tar det i min egen takt och pausar med jämna mellanrum för att ta in omgivningen. För varje steg får jag ett vidare perspektiv på världen, förstår mer och mer hur allt hänger ihop och min egen plats och syfte.
Ibland snubblar jag och trampar fel, ibland känns det som att all energi och ork tagit slut. Vissa dagar är sinnet öppet och jag ser färgerna, hör fåglarna och känner ljumma vindar mot min kind. Andra dagar orkar jag bara stirra ner i stentrappan och får för mig att betongen är livet.
Men så fladdrar en fjäril förbi, jag lyfter blicken och tar ett djupt andetag. Upptäcker möjligheter igen och går vidare. Uppåt, framåt, inåt.
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Genom att publicera den här bloggposten vaccinerar jag 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är bra!
Jag är världsförälder och med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Foto: © UNICEF/Asselin
Det är fredag och solen som lyser över Varberg ger dagen extra skimmer. Jag sitter och tänker på hur bakvänt det är att människor offrar sin hälsa och sina relationer för saker som i det långa loppet inte betyder särskilt mycket. Man vill så gärna ”lyckas” på sina jobb och visa upp en framgångsrik fasad för omvärlden. För att göra det jobbar man så mycket att man inte orkar med att njuta av det som är viktigt på riktigt. Sin familj, sina vänner, sin hälsa.
Jag har själv varit där, levt för jobbet, struntat i att ta hand om mig själv och blivit sjuk av stress. Gjort många märkvärdigt korkade prioriteringar. Vi verkar inte vara den smartaste arten på jordklotet. Men det går att förändra sin inställning och sina val, det är jag levande bevis på.
Nils Ferlins dikt dyker upp i hjärnan. Ledsen att jag serverar en sån här tungviktare mitt på fredagseftermiddagen, men det är tänkvärda ord:
Vårt liv är en vindfläkt
en saga en dröm
en droppe som faller
i tidernas ström,
det skimrar i regnbågens
färg en minut
brister och faller
och drömmen är slut.
Hur vill du att din saga berättas? Eftersom du läser det här har du inte droppat ner från kvisten än så du kan ändra historien om du vill. Jag önskar dig en sagolik helg.
Håll utkik efter rumpnissar bland vitsipporna!
För en tid sedan var den här fjärilen geggamojja. Man kan lugnt säga att den har en tuff tid bakom sig. Först var den ett litet ägg som kläcktes till en larv. Larven åt och växte och när den sen kände sig lagom stor var det dags att bli puppa.
Och det var i det stadiet som hela den lilla larvkroppen smältes ner till en fjärilssmet. Där låg den i sin puppa – full av potential men ganska kletig. Plötsligt utan möjlighet att röra sig eller leka eller göra vad det nu är larver sysslar med till vardags. Inte mycket annat val än att gilla läget. Av larven fanns bara en soppa kvar.
Det var dags för nästa fantastiska omvandling. Soppan skulle förfinas och förädlas till den färdiga fjärilen. Och det som gjorde det möjligt var en liten grupp celler som höll sig opåverkade av dramatiken och geggandet runtomkring. De cellerna innehöll all information som behövdes för att baka den färdiga citronfjärilen.
Man kan säga att allt annat än det som var grunden till fjärilen, själva kärnan i fjärilen, skalades bort. Stor dramatik i fjärilens liv!
Inte nog med att den lilla larven blev soppa, när den äntligen format sig till en fjäril fick den kämpa hårt för att bli fri. Det krävs mycket styrka för att brotta sig ur puppan och ingen kunde hjälpa till för det är kampen som ger fjärilen styrkan att flyga när den blir fri. Utan kamp skulle den sjunka som en sten till marken.
Men sen – aaaahh! Äntligen fick den flyga fri bland blommor och bin och bli fotad för att hamna på min blogg.
Nu undrar jag … kan det finnas en gnutta symbolism i fjärilens metamorfos? Några kopplingar att dra till personlig utveckling?
Var är du i din personliga metamorfos? Är du i din äggfas? Eller är du en glupsk snabbväxande larv?
Har du kommit till ett vägskäl i livet som kräver fullständig omvärdering av det som du hållit fast vid, att du låter gamla tankesätt smälta ner till geggamojja och du behöver dra dig tillbaka i en kokong tills ditt nya jag är redo att flyga? Eller börjar du bli flygfärdig och kämpar genom olika motstånd som kommer att stärka dig så att du äntligen kan flyga i solen och vila på vackra blommor?
Gör du det du verkligen, verkligen vill längst därinne?
Här kommer en övning som garanterat gör dig glad:
Ta ett a4-blad eller öppna Word och skriv ner din bästa tänkbara framtid. Hur vill du att livet ska vara om, säg, 5 år? Var/hur bor du? Vad fyller du dina dagar med? Vem har du i din närhet? Tänkt stort, editera inte utan låt orden flöda.
Här bjuder jag på min dröm som den ser ut just nu:
Jag driver mitt företag med glädje och massor av kreativitet. Färger! Frihet, magiska möten med andra. Hjälper världen med roliga och bra verktyg för att må bra och ta hand om varandra. Pengarna flödar, företagen blomstrar. Vi kan resa när vi vill. Inga vinterkläder! Mer ljus på vintern. Vi är där man kan gå barfota i skorna, där man kan köpa färska frukter och grönsaker, alltid omgivna av stöttande och engagerade kreativa medvetna människor. Jag har färgglada kläder, jag yogar varje dag och fördjupar min yoga med genuint närvarande lärare. Håller även egna kurser upplagda precis som jag vill, på vackra platser. Jag kan fokusera på idéskapande och nytänkande i företaget, har duktiga och roliga människor som stöd. Håller kurser i yoga och personlig utveckling. Hela familjen är mycket utomhus, äter god och nyttig mat och rör oss mycket i vardagen. Vi har tid för varandra och för egen tid. Vi har hjälp med barnpassning och hushållssysslor när vi behöver. Vårt hus är vår bas och det är harmoniskt och trivsamt, renoveringsprojekt känns roliga och enkla. Jag skapar en drömsk trädgård, sitter länge i hammocken och läser utan att få dåligt samvete. Min man och jag drömmer och visionerar, hinner prata om det som är viktigt. Vi är goda förebilder för barnen på alla plan. Jag har tid för att gå intressanta kurser och att läsa texter av fantastiska människor som inspirerar mig till nya härliga framtidsdrömmar.
Om du vågar – gör som jag och skicka ut din dröm till universum genom att skriva i kommentarsfältet.
Ibland krävs det att man blir sjuk för att uppskatta hälsan. Att skaffa småbarn för att uppskatta en hel natts sömn. Att vara vrålhungrig för att uppskatta mat. Att aktivera sig för att uppskatta vila. Att man åker bort för att uppskatta sitt hem.
Men hur ska man göra för att fullt ut uppskatta sig själv? Det går ju liksom inte att åka ifrån sig själv eller låta bli att vara jag ett tag. Vara någon annan fram till lunch för att riktigt njuta av sin egen person hela eftermiddagen. Funkar inte riktigt.
Jag vet inte, men funderar på att det faktiskt finns tillfällen då man glömmer bort sig själv ett tag:
Ju fler såna tillfällen, desto mer kanske man uppskattar sig själv? Men vad är det isåfall som händer när man glömmer sig själv ett tag, vad är det som är frånvarande? Jag är ju fortfarande där och i högsta grad närvarande. Faktiskt mer närvarande än vanligt. Jag misstänker att det skulle kunna vara egot som lägger ned ett tag.
Och att det är bra.
Dan var irriterad på att Cheryl “hela tiden” gav honom råd om hur han skulle göra i olika situationer.
”Men jag försöker bara hjälpa” sa Cheryl. ”Han gör hela tiden saker eller tar beslut utan all den information som han behöver, och jag försöker bara hjälpa honom.”
”Så egentligen försöker du bara vara kärleksfull mot honom?”
”Ja.”
”Nästan som en kram.”
”Ja precis.”
”Om du varje gång du kramade om Dan samtidigt petade honom i ögat, tror du resultatet skulle vara att han kände sig älskad?”
Cheryl gjorde en chockad min när hon insåg vad hon hade gjort. Sen skrattade hon. ”OK, jag fattar din poäng.”
Varje gång vi ”försöker hjälpa” eller älska någon, är det bra att fundera på om sättet vi gör det på är något som den andra personen gillar. Det finns säkert tillfällen när människor behöver bli petade i ögat, som när någon klok person säger en svår sanning som personen behöver men inte vill höra. Men det är i så fall ett undantagsfall.
Som regel känner sig människor inte kramade när vi petar dom i ögat.
Det här exemplet kommer från Michael Neill som skriver bra böcker och bloggar på: www.supercoach.com
